. -

SCHIZO

Jag klippte en kort page i somras. Det var jättespontant egentligen. Jag hade varit på en bästis utspring och medan hon flippa på hennes flak så var vi tvungna att ta död på lite tid innan vi drog till hennes mottagning. Jag och min andra bästis, Reema ni vet haha, gick runt i Skärholmen och då fick jag för mig att klippa mig. Resultatet var helt okej men grejen med kort hår är att det behöver så mycket uppmärksamhet. Sticker det upp något på baksidan av huvudet så måste man platta sönder hela håret, just för att man inte kan sätta upp det i en slarvig toffs. Jag trivdes i det håret men lovade mig själv att aldrig någonsin klippa mitt hår så kort igen.

Jag fick kommentarer om att jag såg äldre ut, men av någon anledning så kände jag mig bara som en kille. Speciellt när man var och badade, blötte jag ner håret så .. Nä. Jag trivs i mitt hår nu, men är så uttråkad på mitt jävla hår. Jag vill klippa sönder det igen. Fast egentligen vill jag bara låta det växa ut..

Jag vet inte haha. Långt eller kort? Kort eller långt? Eller ska jag bara behålla längden som jag har nu?

Man är ju bara tjej. Schizofren var ju bara förnamnet.

2011-03-03 @ 15:35:48 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

The pain will be your saviour, it tells you when to stop.

Jag kom till jobbet imorse och bläddrade igenom Aftonbladet. Läste givetvis om Palme och självklart så har hela dagen resulterat i en hel orgie med Palmedokumentärer och artiklar. Jag är så himla fascinerad av den människan. Jag har ju alltid vetat att han har betytt mycket för vårt land men jag har aldrig vetat varför, förrän idag. Han var en sinnessjukt stor människa som brydde sig om folket innanför och utanför landets barriärer. Att sedan få läsa om polisens oförlåtliga misstag under utredningen av mordet får mig bara att fälla en tår. Det är dags att lägga ner det nu, han var en människa, precis som vilken annan människa. Alla fall läggs ner efter ett tag. Man måste släppa taget.

Apropå att släppa taget.. http://stureplan.se/bloggar/michaela/2011/02/28/nar-man-gor-mod-av-sorgen-och-borjar-agera#comments. Den här texten är helt otrolig, och jag tror många av oss kan känna igen oss.

/N

2011-03-01 @ 00:39:11 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

DANZA KUDURO

Mamma är hemma när som helst med mcdonalds mat till mig! Goottt är så hungrig. Sen ska jag börja fixa mig för att åka iväg och fira tre kompisar. Jag tänkte köra på en rockig stil men jag har ändrat mig och ska köra en liten mer clean stil. Får se hur det blir...Men det kommer nog bli grymt ikväll. Inte vart ute på ett tag så det behövs! Ska ha så kul för alla dagar då jag har suttit inomhus som en kärring och inte gjort ett piss.

- Julie

2011-02-26 @ 17:06:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Morning breakup

Det börjar verkligen bli vår. Det må vara kallt men att det är ljust vid 8, det är otroligt uppiggande. Det är så jävla mycket att göra men jag finner inte tiden till någonting. Jag ska äta något gott nu och därefter ska jag nog sätta mig ner och börja planera varje dag innan jag drar till Kina. Jag har så mycket på min shoppinglista, men den här gången är det inte kläder jag är sugen på. Imorgon ska jag hinna till Åhléns för att köpa lip venom, jag köpte dr lipps nipple balm sist och den var inte mycket att hänga i julgranen. I Kina blir det sök efter massa accesoarer, skor, väskor och de obligatoriska vårjackorna. Åh, jag kommer komma hem med så många par converse.. Happiness.

2011-02-24 @ 10:58:04 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Just like that

Det vart ingen god natt, än. Jag sitter och skriver ner lite psykologistudier. Men jag lyssnar på Kent, okej, egentligen har jag Michaela Fornis spotify-lista på repeat, men hur som helst så sammanfattar det mitt humör. Jag är en grov sucker för Michaela Forni. Jag tycker hon är så tung, och så skriver hon oerhört fint.

2011-02-24 @ 00:10:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

KORT OCH KONCIST

Har ni någonsin känt "fyfan vad mina vänner har en bra vän"? Har ni någonsin vaknat på morgonen och tänkt "åh stackare, hon går igenom mycket nu, jag ska nog ringa och ge henne lite andrum"? Eller har ni någonsin varit glada för er kompis skull för att hon har just dig vid sin sida? För det kommer ju sådana dagar då man kan se in i sin väns ögon och veta att något är fel, och om det är illa så behöver man bara ställa en "är du säker på att allt är okej?", men om det inte är så illa då? Tänk om man mår precis sådär? Som i sådär, jag klarar mig men det känns som att allt annat håller på att falla samman. Då ser man det i sin väns ögon och man vet att det inte går att dra det ur den vännen, men man vet att man fortfarande ska göra sitt bästa för att finnas där, och framför allt så gör man sitt bästa för att få se ett skratt istället för den där tyngden i ögonen.

Så, har ni någonsin känt "fyfan vad mina vänner har en bra vän"? för exakt sådär vill jag att mina vänner ska känna idag.

/N

2011-02-21 @ 14:52:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nyare inlägg