.

Det är några få veckor kvar av detta mellanläge som existerar mellan två kapitel i ens liv. Man kan nog sätta ett namn på denna period också, men skönt (eller sorgligt?) nog så är den lik alla andra mellanlägen som existerat i mitt liv hittils. Mellanläget där saker och ting ser likadana ut varje dag, utan att det känns som att man tar sig framåt mot sitt mål. Sommarlov, typ. Jag jobbar, går ut, träffar vänner och lever. Ett välbehövt mellanläge, med andra ord.

Men man förlorar aldrig om man kämpar, och det har jag verkligen lärt mig nu. Det känns så skönt att jag äntligen kommer plugga något som jag innerligt vill göra och faktiskt brinner för. Det är mitt kall. Det jobbiga är ju att det är ett av många olika moment i livet. Karriären är viktig, of course. Men det börjar fan dra ihop sig, när händer allt annat?