Nothing to smile about
Jag ar ett kanslomassigt vrak nar jag ar har. Min mamma har fallit for en turistfalla och betalat massa pengar till ett reseforetag for att vi ska fa guidade turer. Typiskt henne. Igar nar jag och hon akte till ett turiststalle (som egentligen sog for att det ar gjort pa senare ar och inte alls for flera 1000 ar sedan som de vill pasta) sa kampade bada foraren och guiden for att vi skulle kopa smycken och for att vi skulle lagga till mer pengar pa sjalva turistandet. Min mamma lade ut 2 lax for 3 dagars turistande och jag tycker det ar overdrivet mycket. Men det ar inte det som som uppror mig, utan att alla de har manniskorna har motiv. Jag har aldrig nagonsin traffat manniskor som sa garna vill att vi ska slosa mer pengar. For antagligen sa far de provision om vi handlar mer och da slar det mig att det handlar om hur de ska fa mat pa bordet och hur de ska fa nog med pengar for att deras barn ska fa ga kvar i skolan.
Det har oppnar ens ogon. Jag ar i Kinas fattigaste region nu som heter Guangxi. Det ar sa obeskrivligt vackert har men manniskor gar forbi alla vackra platser utan att ens titta pa dem. De har andra tankar i huvudet.
Men sa ar det anda det som visar hur stora fattiga manniskor egentligen ar. Hur de lyckas ignorera fordomar och smarta och anda kunna skratta och behandla andra manniskor med stor respekt och karlek. Vi vasterlanningar ma tro att vi har det sa mycket battre an fattiga och att vi vet sa mycket mer. Men jag kan inte forklara hur langt fore i livet de har manniskorna ar. Nar vi manniskor star for olika provningar i livet sa kan jag konstatera att dessa manniskor star med stadiga ben, utan den minsta tvekan om att de kommer klara det.
Det tar mycket pa mitt psyke att vara har, men det ar anda sadant har som far en att vaxa. Och det verkar smitta av sig for min mamma har aldrig nagansin dricksat sahar mycket till chaufforer haha.
Men nu ar klockan snart 10 i 8 och jag har precis kakat frukost har pa rummet. Jag hoppas allt ar val med er dar borta och jag hoppas att det har far er att lagga undan era djupaste radslor for en dag iaf. Alska era narmaste och kampa till doden for era drommar.
Mycket karlek fran mittens rike!
/N
Det har oppnar ens ogon. Jag ar i Kinas fattigaste region nu som heter Guangxi. Det ar sa obeskrivligt vackert har men manniskor gar forbi alla vackra platser utan att ens titta pa dem. De har andra tankar i huvudet.
Men sa ar det anda det som visar hur stora fattiga manniskor egentligen ar. Hur de lyckas ignorera fordomar och smarta och anda kunna skratta och behandla andra manniskor med stor respekt och karlek. Vi vasterlanningar ma tro att vi har det sa mycket battre an fattiga och att vi vet sa mycket mer. Men jag kan inte forklara hur langt fore i livet de har manniskorna ar. Nar vi manniskor star for olika provningar i livet sa kan jag konstatera att dessa manniskor star med stadiga ben, utan den minsta tvekan om att de kommer klara det.
Det tar mycket pa mitt psyke att vara har, men det ar anda sadant har som far en att vaxa. Och det verkar smitta av sig for min mamma har aldrig nagansin dricksat sahar mycket till chaufforer haha.
Men nu ar klockan snart 10 i 8 och jag har precis kakat frukost har pa rummet. Jag hoppas allt ar val med er dar borta och jag hoppas att det har far er att lagga undan era djupaste radslor for en dag iaf. Alska era narmaste och kampa till doden for era drommar.
Mycket karlek fran mittens rike!
/N
Kommentarer
Trackback
